Kärlek och gemenskap

Vi bor i ett område med många ortodoxa judar. Med många menar jag många, i mataffären känner jag mig sannerligen i underläge bland alla kvinnor med rakt fönat hår, ljusa strumpbyxor och fina kjolar som slutar straxt under knäna. De är otroligt fina kvinnor, perfekta och ser så mjuka ut. Jag kommer med jeans och tröja och känner mig så otroligt okvinnlig men samtidigt tacksam att jag inte är en del av en kultur där jag måste se ut på ett visst sätt för att ens vara accepterad.
Men en sak är jag avundsjuk på och det är deras gemenskap. De umgås med varandra över generationsgränserna och ser ut att ha så kul. På vår baksida har man utsikt över en bakgård och där har det byggts 4 små hus där de sitter och äter och umgås nu på hösten (vissa har byggt in sina balkonger med lite trä för att förlänga säsongen..). I går kväll när vi skulle sova drog vi upp rullgardinen och kikade ut. Klockan var runt 23.00 och barnen var fortfarande ute och lekte. Det lös i de små husen och vi hörde män som sjöng.
Vi borde lära oss av deras sätt att leva. Det viktiga här i livet är inte materialla ting. Det är familj och vänner. Kärlek och gemenskap. Det var så otroligt kul att träffa mina sväföräldrar i helgen som var. Barnen älskar sin farmor och farfar och jag är ganska säker på att kärleken är besvarad.

Kära vänner och bloggläsare!
Låt oss inte vara så dumma att vi i vår iver efter materiella ting glömmer bort de som är oss nära! Var inte stolt och sitt i din kammare och skäll över att de du vill träffa aldrig hör av sig!
Förgå med gott exempel och ring de du inte ringt på länge, maila en vän du saknar eller hälsa på hos någon du inte träffat på ett tag. Du vinner på det i längden för ett liv med kärlek och gemenskap är så mycket bättre än ett liv med prylar men utan kärlek.

Och vet ni vad? Man kan faktiskt aldrig få för många vänner!

Ciao!

Att offra sitt liv

På väg hem från spårvagnen i dag gick vi förbi 2 brandbilar. Vi bor nära en brandstation så det börjar bli vardag för oss med sirener, brandbilar och utryckningar. Men vi bor ju på 6:e våningen så vi ser inte så detaljerat vilket jag gjorde nu när jag gick på vägen.
I brandbilarna satt det ett par äldre män, säkert dags för pension snart. Och jag greps så av deras engagemang för andra människor. De har förmodligen bara jobbat som brandmän hela livet och vid varje utryckning innebär det en fara för deras liv. De är redo att offra sitt liv för dig och mig, för vår säkerhet.
Tårarna rann ner för mina kinder, lite konstigt det är jag medveten om. Men deras vilja att offra sina liv grep tag om mitt hjärta och fick mig att förnimma lite av det stora som Jesus gjorde genom sitt offer.
Jag är så tacksam.

Underbart!

Vilket väder vi har haft! Det har varit de varmaste dagarna sen vi kom ner hit och det passade ju bra när vi har haft besök av familj som även de sett den svenska sommaren regna bort.
Vi har haft en bra helg! Barnens farföräldrar har varit på besök och vi har visat dem vår nya hemstad! Har tagit det ganska lugnt och hållt oss inom Zürich, det finns massa fint att se runtom men även här i stan.
Som sagt så har vädret varit fantastiskt och vi har verkligen njutit!
Men nu är vi själva igen, och det känns konstigt. Jag kände mig riktigt ledsen när de åkt av många anledningar. Självklart för att jag verkligen tycker om mina svärföräldrar, så lyckligt lottad som fått så bra svärföräldrar (inget man väljer direkt ;-)) men sen representerar de ju vårt liv där hemma. Det livet som vi lagt bakom oss...
Men samtidigt när jag gick från tågstationen kände jag en stilla röst som jag tror är vår himelska Fader viska att vi är på rätt plats. Det är sannerligen skönt att ha en djup förvisnsing om att Fadern leder och vill att vi ska vara här just nu.

jag har ett litet bloggtips förresten:

godlovesasia.blogspot.com

Ha en fortsatt fin vecka! Vi ska ta det lugnt för snoret är tillbaka så vi orkar inte med fler barngrupper och mer snor nu..

KRAM!!

Isak och sparkcykeln

Den lokala vingården

Bilder från vårt besök i Meilen

I går tog jag och barnen tåget till ett samhälle som heter Meilen utanför Zürich och träffade våra nya vänner. Isaks trivs så bra med pojken (som av en händelse också heter Isak och är lika gammal som min Isak. Och inte nog med det så heter deras pappor samma sak också...) och jag trivs bra med hans mamma. Det är ju inte alltid det klickar på båda hållen.

Det var underbart väder och vi var på en liten bondgård och på ett cafe och fikade. Ja, det var en perfekt dag för alla parter helt enkelt.
Så jag skickar med lite bilder helt enkelt :-)

Helg igen!

Då var det helg igen då, och vädret är underbart. I dag kära vänner, föll jag för min sons tjat och åkte till Carl Weber (mega leksaksaffär) och köpte en sparkcykel och hjälm.
De flesta barn här har en sparkcykel eller en annan slags cykel man sitter på och sparkar med båda benen. Så Isak fick en han också, och han är överlycklig. Den är inte som en sån för stora barn utan en med 3 hjul som passar för honom.
Det är kul att se lyckan i sitt barns ögon :-) Även om det bara handlar om en så simpel sak som en cykel.

I helgen får i vårt första besök och vädret ser ut att hålla sig fint. Klarblå himmel och strålande sol! Underbart :-)
Jag har egentlige inte så mycket nytt att skriva, ska bara slänga in lite bilder tänkte jag!