Kärlek och gemenskap

Vi bor i ett område med många ortodoxa judar. Med många menar jag många, i mataffären känner jag mig sannerligen i underläge bland alla kvinnor med rakt fönat hår, ljusa strumpbyxor och fina kjolar som slutar straxt under knäna. De är otroligt fina kvinnor, perfekta och ser så mjuka ut. Jag kommer med jeans och tröja och känner mig så otroligt okvinnlig men samtidigt tacksam att jag inte är en del av en kultur där jag måste se ut på ett visst sätt för att ens vara accepterad.
Men en sak är jag avundsjuk på och det är deras gemenskap. De umgås med varandra över generationsgränserna och ser ut att ha så kul. På vår baksida har man utsikt över en bakgård och där har det byggts 4 små hus där de sitter och äter och umgås nu på hösten (vissa har byggt in sina balkonger med lite trä för att förlänga säsongen..). I går kväll när vi skulle sova drog vi upp rullgardinen och kikade ut. Klockan var runt 23.00 och barnen var fortfarande ute och lekte. Det lös i de små husen och vi hörde män som sjöng.
Vi borde lära oss av deras sätt att leva. Det viktiga här i livet är inte materialla ting. Det är familj och vänner. Kärlek och gemenskap. Det var så otroligt kul att träffa mina sväföräldrar i helgen som var. Barnen älskar sin farmor och farfar och jag är ganska säker på att kärleken är besvarad.

Kära vänner och bloggläsare!
Låt oss inte vara så dumma att vi i vår iver efter materiella ting glömmer bort de som är oss nära! Var inte stolt och sitt i din kammare och skäll över att de du vill träffa aldrig hör av sig!
Förgå med gott exempel och ring de du inte ringt på länge, maila en vän du saknar eller hälsa på hos någon du inte träffat på ett tag. Du vinner på det i längden för ett liv med kärlek och gemenskap är så mycket bättre än ett liv med prylar men utan kärlek.

Och vet ni vad? Man kan faktiskt aldrig få för många vänner!

Ciao!